torsdag 14 augusti 2014

Högsommarblomning

Min stora vita lilja i knopp...
Den här sommaren lämnade jag min förortsträdgård under den mest intensiva högsommarperioden. Jag åkte på språkkurs till Nederländerna och lämnade åt min kära granne att vattna och hålla koll på växtligheten. Och det som inte hade slagit ut helt när jag åkte stod i full blom när jag kom hem!




...och fullt utslagen!
















Tvåfärgad Acidanthera-lilja
Framförallt mina vita liljor hade jag längtat efter och ivrigt väntat på rapport hemifrån att de slagit ut. Men faktum är att liljorna öppnade sina knoppar precis dagar innan jag återvände! Jag fick alltså njuta av fullskalig blomning med ljuvlig doft under här under början av augusti.

Den magnifika liljan Sweet Surrender

Dahlian Arabian Night i början av juli
Förutom liljor så satsade jag som bekant i år även på dahlior. Min vackra, rödsvarta kaktusdahlia Arabian Night blev i blomning inte fullt så mörk och mattsvart som jag hoppats på, utan snarare en körsbärsröd färgklick och därmed var temat svartvitt brutet... Nu under sensommaren är blommorna en aning mörkare, mer åt Burgundy-hållet, och trots att de inte ser ut som jag tänkt mig så måste jag erkänna att det är fantastiskt med så fin blomning direkt utanför fönstret.

Men favoriten är nog ändå den vita pompom-dahlian i litet format. Med blommor runda och vita som golfbollar har jag alltid tillgång till ett fint smycke att sätta i håret, eller en liten bukett på bordet. Dahliorna blommar ju hela hösten också, så jag ser fram emot ytterligare njutning av dessa charmbollar!

I knopp...

...och i blom!


Även i amplar och balkonglådor hände det en del under de dryga tre veckor jag var borta. Med högtrycksvärme, massor av sol och grannens flitiga vattnande har petunior och sommarblommor växt till sig rejält. 




Sommarblommor som direktsås på våren är oerhört tacksamma - de växer och blommar nästan oavsett motstånd, de tränger sig upp genom partier övervuxna av penséer och andra tidiga sorter, sträcker sig ut mellan annan grönska och blommar även somrar då solen inte gärna tittar fram. Den fantastiska mörkt rödsvarta blåklinten Black Boy har i år varit ett fint inslag i suburbian garden.

















Odling liksom många andra hobbies kräver övning och envishet. Och ändå blir det inte alltid som man tänkt sig... Jag har i två-tre år velat så mattram som kantväxt i mina lådor, men fröerna har alltid varit slut så när jag i år på trädgårdsmässan lyckades få tag i mattram-frön blev jag naturligtvis jätteglad. Säkert tjugo små plantor sattes och de flesta planterades också ut. Nu blommar de för fullt och är ett fint sällskap i diverse stora krukor och balkonglådor.
Sommarblommor kan det knappast bli för många av. Tillsammans med höga liljor och dahlior har jag, som varje år, sått mina favoriter Prins Gustavs öga och snökärleksblomster. Dessa svartvita små klenoder är helt underbara och bildar fina skyar av skir grönska längs krukkanterna.



På postorder beställde jag också en färdiguppdriven planta av så kallat kapkrusbär, eller physalis som växten också heter. Detta är en lyktört som ingår in potatisväxtfamiljen. Den blommade tidigt i juli med söta små blommor i vanlijvitt och svart, för att senare utveckla dessa små lyktfrukter. Med lite tur blir det riktiga physalisbär att skörda till hösten!


Och det fantastiska med blommor är ju att man även kan dekorera inomhus med dem! Ett par avbrutna dahlior tillsammans med en vit ranunkel bli här en fin minibukett att ha på bordet.


Under nästa vecka är blir det mer arbete i förortsträdgården, då det är dags att byta ut överblommade penséer och sommarblommor mot mer robusta växter som klarar lite höstkyla och sprider färg till de allt kortare dagarna. Passa på att njuta av de sista veckorna sommar 2014!








onsdag 2 juli 2014

I väntan på värme

Murgrönan trivs i balkonglådan

I stort sett hela juni var en kall och blöt tillställning här i Stockholm. Detta gjorde att jag tappade sugen ett tag. Som tur är växer blommor även sådana här somrar, även om det går lite långsamt och man får vänta på blomning tills solen och värmen kommer tillbaka.











Och nu verkar det vända! I krukorna här ovan tittar några blyga ranunkelskott upp och stjärnvindan har precis flyttat ut till balkongräcket. Nere i den stora krukan väntar sommarlökarna på att börja spränga sig upp ur jorden. Det var en månad sedan. Idag ser det annorlunda ut...





Även i år har jag satsat på stjärnöga, eller osteospermum som den heter på latin - två olika vita varianter har jag hittat som nu pryder räcket till balkongen. Den ena drar svagt åt violett med mörkt öga, den andra bryter åt vaniljgult.

Det som är fördelen med en snål inledning på sommaren är att det verkligen finns möjlighet att förlänga den totala blomningen och hela tiden ha nya blommor som knoppar och slår ut. Och den milda vintern gjorde att min höstaster från förra året har övervintrat helt på egen hand, utan isolering eller särskild hänsyn, och därför har fått stå kvar i sin kruka. Den har fått sällskap av kantväxten mattram som jag sått från frö. Sorten jag har valt är lågväxande och får vita, fyllda blommor som ska bli som små snöbollar.



Ett  vackert litet snöfall har jag också skapat genom vit hänglobelia på blomsterpelaren. Den här sortens växter som hänger ut sina blommande spröt över krukkanten gör sig extra bra om de placeras lite högre upp. Det blir en borstig blomsterkvast som mot slutet av säsongen nästan bildar en molnsky av blommor.



Längre ned på krukpelaren blommar än så länge penséer. De blir senare under säsongen förmodligen ersatta av något annat, då de börjar ha sett sina bästa dagar.

Andra blommor som passar bra lite högre upp och gärna sticker ut sina armar över kanten på en ampel är petunior.
I år valde jag två olika vita varianter, en vanlig enkelblommande och en med dubbla/fyllda blommor.



Petunior är lättskötta och finns i de flesta färger, med större och mindre blommor, samt med mönstrade blomklockor. De blommar villigt hela sommaren. Se dock upp med bladlöss, särskilt vid torka! Stjälkarna och bladen är lite klibbiga, och här älskar de små otygen att slå sig ned och föröka sig i tusental.



Det svartvita temat (en plan som för övrigt har kullkastats, vilket jag återkommer till nästa gång) syns än så länge bäst i den stora vita sadelkrukan på räcket - här frodas en skog av vita penséer, och mellan dem tittar den vackra, svarta varianten "Black Penny" av Prins Gustavs öga fram.


Än så länge är kvällarna ljusa, men varje trädgård av rang måste ha belysning för mörkögda augustinätter. I ett skåp hittade jag några hänglyktor som jag glömt bort och som medelst S-krokar hängdes upp i hörnhyllan. Mellan lyktorna skymtar min första egenplanterade ranunkel på väg att slå ut!

Ljuslyktor kan man heller inte få nog av. Denna robusta bordstyp, som är vanlig på restauranger runt om i Europa, går att hitta i olika varianter och färger lite här och var. Mina köper jag vanligtvis när jag besöker Nederländerna, då de kostar betydligt mindre där och dessutom kan köpas nästan överallt.
För den som inte hittar sådana här lyktor kan man lätt göra ljuslyktor själv genom att måla glasburkar med speciell glasfärg som kan köpas i hobbyaffären. Då kan du göra din personliga variant, och vill du hänga upp dem använder du bara ståltråd. Enkelt och personligt!


Nästa gång får du veta vad jag själv pysslat ihop till min balkong i sommar, samt hur det går för mina dahlior...

tisdag 13 maj 2014

Medan våren sover middag

Våren svepte in hastigt under april och tog sedan en middagslur. Men trots att de senaste veckorna inte precis bjudit på sol och värme i mängder, så är säsongen igång. Trädgårdsmåndag har börjat i SVT, endast i undantagsfall blir det frost på natten och dagarna är tillräckligt långa för att ljuset ska räcka till som växtkraft. Dags alltså att ta itu med förortsträdgården!

De tidiga växterna köper jag färdiga, alltså uppdrivna i kruka, eftersom det är enda sättet att få omedelbar blomsterprakt på balkongen. Penséer har jag skrivit om förr, och de återkommer i min trädgård varje år eftersom de är billiga, lättskötta, tåliga och söta.

Då årets tema på balkongen är svart-vitt har jag återigen valt vita babypenséer, som står fint i den rosa krukan och i blomlådan på balkongräcket. Dessutom hittade jag efter visst letande den mörklila, nästan svarta sort jag haft förut.

Andra växter som man kan plantera ut tidigt och som faktiskt till och med klarar ett fåtal minusgrader är förgätmigej, ranunkel och primula. Jag har i år beställt hem ett paket med lökar och knölar av sommarliljor, ranunkel och dahlior. I väntan på att de ska titta upp ur jorden skänker en färdiguppdriven ranunkel i balkonglådan lindring åt min otålighet.


Primula har för mig alltid känts som en lite tacky krukväxt, och när jag tidigare köpt den har jag haft den inne (vilket inneburit att katten ätit upp den inom en vecka). Men efter att ha sett jordvivor i trädgårdar och läst på om att även primulan tillhör de sorter som man kan plantera ut tidigt på våren och sedan njuta av i flera månader, tänkte jag att det kunde bli ett fint tillskott. Och denna svartlila blomstertuva med vita kantband är ju jättefin!

Och i ett korgarrangemang som jag köpte strax innan påsk ingick en vit primula, som nu när påskliljorna blommat över ska grävas upp och få ett nytt hem i en kruka eller låda. Även dess kompis murgrönan tänkte jag skulle få en plats. Allt på balkongen måste ju inte blomma - gröna växter med vackra blad kan vara ett tacksamt inslag bland alla blommor.



Dahlior har jag just inte övervägt för min balkong tidigare. Visst vet jag att de finns i mindre, buskigare format som passar kruka och det lilla odlingsutrymmet perfekt. Men det har alltid känts som slöseri på något sätt då det är svårt att övervintra rotknölarna om man inte har tillgång till en sval källare eller ett uterum. Knölarna måste nämligen grävas upp på hösten och tillbringa vintern frostfritt men mörkt och svalt. Runt 8-10 grader är lagom temperatur, vilket är betydligt kyligare än jag kan åstadkomma i källaren i mitt hus.


Men jag har utvecklat en förtjusning för denna rika och varierade blomväxt - se till exempel mitt reportage från Vintervikens koloniträdgårdar från 2012. Och efter att ha lärt mig att man kan få dem att börja blomma tidigare på säsongen medelst plantering och uppdrivning inomhus, bestämde jag mig för att göra ett försök. En dahliaknöl kostar inte mer än en uppdriven blomma i kruka - så om jag inte kan övervintra knölarna har jag ändå inte förlorat på det, resonerade jag.

En av de sorter jag valde var Arabian Night, en så kallad kaktusdahlia som blir en dryg meter hög och har stora, fyllda blommor i mörkaste burgundy. Efter en månad på fönsterbrädan har de vuxit sig rejält stora och starka redan, och står nu ute och lapar i sig de solstrålar som bjuds.


En ovanligt mild vinter gjorde också att jag helt oväntat blev med gran. För julstämningens skull (och för att jag ville ha en julgransplundring att längta efter i vintermörkret efter nyår) införskaffade jag en liten granplanta i kruka sent i höstas. "Den klarar nog inte att stå ute hela vintern, för egentligen ska den ju planteras ned i marken", sa de till mig i blomsterhandeln när jag köpte den. Äsch, tänkte jag, den behöver ju bara klara sig över jul. Men med plusgrader nästan hela vintern och ingen direkt snö att tala om, har granen överlevt och frodas nu glatt. Alltså får den hänga med även den här säsongen. Återstår att se om jag dekorerar den på något vis, eller om den mest ska fungera som bakgrund och utfyllnad för de andra växterna.



I år har jag också haft flitigt besök av småfåglar, då jag bjudit frikostigt på talgbollar, brödsmulor, nötter och solrosfrön. Här förser sig en liten pippi med godbitar - ofta sitter det då en större fågel på balkongräcket nedanför och väntar tålmodigt på att småfåglarna ska spilla och tappa smulor. Lite liv och rörelse på balkongen under vintern gör i alla fall mig glad.

I förortsträdgården händer det alltså ett och annat, men än så länge pågår den mesta aktiviteten ändå inomhus där mitt köksbords huvudsakliga funktion har blivit odlingsbord, och den timer-inställda odlingslampan sprider ljus till frösådder 18 timmar per dygn. I miniväxthuset på fönsterbrädan kämpar sig solrosor, basilika, vit mattram och blomstertobak starkare för varje dag. Så jag ser återigen fram emot en sommar med grönska och blommor i förorten!











 










lördag 15 mars 2014

Fransk försmak av våren



Liksom förra året har jag mött våren i Frankrike - i år gick färden inte ända till Rivieran, men gott och väl till Paris, som var både betydligt varmare och soligare än Stockholm i slutet av februari. Därför fanns det också redan både blommor och grönt att njuta av.



I Jardin du Trocadéro, precis mitt emot Eiffeltornet, var buskarna perfekt formklippta och jordvivorna estetiskt utplanterade i full blom.















Det franska trädgårdsidealet, som är en vidareutveckling av de italienska renässansträdgårdarnas geometriska symmetri, är fortfarande i mångt och mycket härskande i Paris parker. Häckar klippta i exakta vinklar och rader, stora gräsmattor och träd i raka alléer är dominerande inslag i många parker, som Tuilerierna och Jardin de Luxembourg.








Att promenera genom Tuilerierna fram till Louvren är en promenad genom
det fransk-klassiska trädgårdsidealet.



Men även i Frankrike finns det nytänkande - botanisten Patrick Blanc sysslar med växtlighet som fasad och grön arkitektur, och har skapat gröna väggar på flera ställen i Paris, liksom runtom i världen.
En av hans vertikala trädgårdar finns på fasaden till Musée du Quai Branly.

Den här sortens odlingar borde vara obligatoriska att ha på flera ställen i varje storstad - växterna hjälper till att isolera huset, vilket sparar värme, och fångar upp mängder av de koldioxider som trafik och människor släpper ut i stadsmiljön. En blandning av gröna och blommande växter skapar både struktur och skönhet åt fasaden. Huset blir bokstavligt talat levande.



Ett annat smart sätt att tillföra stadsluften naturlig rening är att plantera växter på taken. Här har ett av husen på les Champs Élysées ett litet landskap på takterrassen.







Det här fina och lite skojiga trädet hittade jag när vi klev av kanalbåten längst österut, vid Jardin des plantes. Om det är någon som vet vad det heter så hör av er! 






Jardin des plantes var för övrigt en plats i Paris jag inte besökt tidigare, men som jag kan rekommendera - även om den säkert är ännu finare senare på våren. Parken är helt planerad efter platsen, den sträcker sig en bit längs flodstranden och plantorna får trona i egen majestät i de olika utrymmena i betonglandskapet, som här nedan palmer, kaktusar och gräs.














Det som framförallt slår en nordbo i Centraleuropa på vårvintern, är hur många buskar och träd blommar, trots att alla grenverk är kala och bladen knappt har börjat knoppa än. Här hemma kommer ju ofta det gröna först på alla andra träd, innan det är dags för de blommande sorterna att slå ut.



Japansk körsbärsblomning skulle definitivt lätta upp mitt februarihumör.




Vad gäller färger så är gula blommor bland det jag har svårast för, men jag förälskade mig i den här kerrian, en buske jag inte vet om jag har sett i Sverige. Det är en sorts rosväxt och förekommer vilt i Kina och Japan. Jag älskar blommornas tofsiga uppsyn och hur de lyser upp när vårljuset så snabbt kan bli grått och luddigt.


Några exotiska träd att formklippa på det här sättet önskar jag mig också av framtiden. 

Vid det här laget har ju snödroppar och även krokus börjat titta upp här i Stockholm, men morgonen då jag flög till Paris halkade vi till flygplatsen i fem centimeter blötsnö... Då kändes det som om några gröna blad och blommande krokus var ett tydligt tecken på att man befann sig lite söderut.











Tydligen ska det bli en tuff vecka framöver med snöblandat regn och minusgrader, så jag kommer att få ta in de tre blommor som redan huserar i Suburbian Garden. Jag provar lite nya sorter i år, och har ett tema igen, dessutom gror det under växtlampan. Mer får ni veta nästa gång...