Säsongens mittpunkt - en blomstrande höjdpunkt

En humla kravlar omkring i margueriterna i jakt på nektar

Semester och utflykter till storslagna parker - men hur går det då här hemma i suburbia? Sommaren har ju inte precis gjort skäl för sitt namn i år, regn och nattkyla, svala och molniga dagar har avlöst varandra och på en del av mina blommor märks det tydligt. Framför allt de frösådder jag själv satt har haft väldigt svårt att komma igång och börja växa ordentligt, och en del sorter har ännu inte börjat blomma. Så det är bara att hoppas på mer sol i augusti och september, och att sensommaren orkar ge tillräckligt med energi för att jag ska få se blomstertobak, luktärt och slingerväxter i blom.

Slingerväxterna hade jag ju problem med under våren, många frön grodde och började växa men de flesta dog redan innan det var dags för omskolning. Slutligen planterades två små rangliga vindor ut, och under hela juni månad och första halvan av juli har det inte hänt någonting mer än att de varit nära drunkningsdöden flera gånger. Men efter de senaste veckornas något varmare och soligare väder så växer de minst en decimeter om dagen, och trots att en del löv och sidoskott har gått förlorade i slagregn och hårda vindar, så har de fortsatt sträva uppåt över balkongräcket och virat sig kring spaljén. Återstår att se om det finns krafter kvar för blomning i augusti... För att utöka lite fyndade jag ett mer robust svartöga, redan i blom, som nu hänger på vänstersidan och frodas.

Lyckas man inte med frösådd kan man köpa färdiga plantor

Sommarslöja direktsåddes i så gott som varje kruka och låda - för ett par veckor sedan trädde de första knopparna fram, och nu har den delikat snövita blomman blivit ett vackert ramverk för såväl smultron som rosor och petunior.

Bland apelsintimjan, sallad och majrovornas blast kikar sommarslöja fram

En annan vacker blomma som ger ett skört och graciöst intryck är snökärleksblomstren, som liksom sommarslöjan direktsåtts längs kanterna i krukor och lådor. Här nedan ackompanjerar den min ros, som fortsatt att växa och blomma hela sommaren och inte tycks ha lidit särskilt mycket av det våta klimatet som hittills bjudits.

Ros och snökärleksblomster

Att penséer kunde passa i ampel hade jag inte funderat på, men efter att en kruka fått stå på golvet ett tag i slutet av maj hade plantan växt sig så lång för att nå solljuset att stjälkarna förvandlats till vindlande armar. Jag planterade ned den i min nya turkosa ampel - och den är faktiskt den enda pensé som fortfarande i slutet av juli blommar lika rikt och kraftfullt som i maj! I ampeln trivs också vit hängverbena.

Verbenan inhandlades på postorder

Penséer sjunger ofta på sista versen så här i juli månad - de har ju växt och blommat ända sedan i mars, och börjar nu tröttna lite. Kring midsommar klippte jag av alla grövre stamstjälkar, och har nu under en månads tid kunnat njuta av en ny generation babypenséer, mycket lika dem man kan köpa tidigt på våren, eftersom de mindre skotten fick ljus och kunde sätta igång en fräsch blomningsperiod. 

Några få undantag från det helvita har jag - dels lavendeln, som jag fått i present och som med sina jordnära toner inte på något sätt tar glansen från oskuldsfullheten, dels mina mest lyckade frösådder, nämligen en dubbel petunia av sorten purple pirouette. Den har ju en hel del vitt och den är så häftig att jag bara inte kunde motstå fröpåsen... Länge såg det kämpigt ut för piruetterna, men när de väl började växa mångdubblade de sin storlek på ett par veckor och har nu börjat visa upp sina fantastiska kreationer till blommor.

Lavendeln blommar och sänder ut sin karaktäristiska doft

Petunia Purple Pirouette 

Så nu blommar det mesta i min förortsträdgård - jag väntar fortfarande på blomstertobak, fuchsia och luktärt, men det gör ingenting. Det är bara härligt när det finns något att se fram emot, och genom att blanda olika sorter så friskt har jag alltid något som är på gång att slå ut och något som är på sin prakts höjdpunkt. Och när penséerna och margueriterna slutligen ger upp för säsongen - ja, då kan jag börja fundera på vilka höstblommor som kan göra sig i deras urvuxna krukor!

En engelsk pelargon sträcker sig mot solen och längtar efter att slå ut kronbladen