lördag 21 juli 2012

Bildspecial: Trädgårdsföreningen i Göteborg

På väg hem från ett par dagars semester på västkusten gjorde jag ett kort stopp i Göteborg för tågbyte. När man bara har en dryg timme på sig och få slantar vill man inte ge sig iväg in i Nordstan, så ingenting kunde passa bättre än att bara korsa gatan och besöka Trädgårdsföreningen. Ett soligt gratisnöje denna dag, och jag tänker inte gnälla en sekund över att tåget annonserades som tjugo minuter försenat! Det gav mig lite extra tid att spana in vad denna fantastiska 1800-talsträdgård har att erbjuda.

Jag hade bara tid för rosariet, som också är som mest praktfullt nu mitt i sommaren då de över 1000 sorternas rosor står i full blom. Mot en fond av lila blommar tronar en ros som gör skäl för sitt namn. Gissa vilken skönhet, skådespelerska och ikon som den är döpt efter! En ledtråd är att hon haft en karriär som spänner över sextiotalet och framåt, till strax efter millennieskiftet...

Aningen mer blygsamma, om än inte storleksmässigt, är dessa enkelt klassiskt rosa. Färgen är ren och formen inte lika sirligt utsökt som hos den upprätt växande ovan. Kronbladen är sprödare, mindre sammetsartade och liksom mer öppna i sin struktur. Och den vänder sitt huvud nedåt, som för att niga lite artigt, eller glida undan en aning. Som den sanna skådespelerska damen ovan är, strävar hon naturligtvis mot ljuset, gör sig som bäst när hon får sticka ut mot bakgrunden. 












En helt annan personlighet är också denna starkt purpurfärgade lågväxande ros, som kontrasteras på ett kul sätt av gula digitalis. Precis som i England så har man alltså rosor och upprätt växande perenner tillsammans och får fram effektfulla arrangemang.

Det som jag ändå blev mest betagen i bland alla skönheter var det här lilla rosenträdet. Ett sådant ingår numer i listan på saker jag vill ha någon gång i livet. Om det så får bli på en lägenhetsbalkong...




Efter rosovalen vandrade jag vidare lite i parken. Här tillåts rosorna växa lite vilt tillsammans med annat, som silverek och färggranna bladverk av olika slag.





Dessa fantastiska vita blommor stack upp ur allsköns grönt och örtigt, och med den våldsamt vackra japanska lönnen i bakgrunden. Jag köpte själv en sådan i våras, och det lär (tack och lov!) dröja ett tag innan den är sådär stor. Vad gäller blommorna så gissar jag att det är någon sorts riddarsporrar - skicka gärna en kommentar och rätta mig om jag har fel!
Det är ju inte bara blommande växter som skapar atmosfär och skönhet i en park eller trädgård - till och med på balkongen gör det sig att blanda lite olika sorters växter för att få känslan av landskap. Till exempel kan man låta klättrande och slingrande växter få bre ut sig på nya sätt, som här över marken och nedför muren, snarare än uppför den.

Kantplantering är också fint. Här syns lavendel i full blom mellan stenarna som avgränsar gången från rabatten. Min balkong är inte stor nog för att en grusgång ska behöva anläggas, men lavendel har jag i kruka. Visserligen är min, liksom Trädgårdsföreningens, lila och borde inte platsa på min temabalkong, men lavendeln är undantagen eftersom den kom som present.

.

Även parkplanteringarna, som öar i gräsmattorna eller längs de olika husen och buskagen, påminner på sätt och vis om den den engelska parkdesignen. Men här är blandningen vildare, mer exotisk och varierad. Det är modernt i sin mångfald, det får vara färgstarkt och spretigt i sitt urval. Det bekräftar ett par kloka ord från en vän - växter skär sig inte med varandra i färger. I naturen kan vilka färger som helst kombineras och passa ihop. 
Här har djupt rosa lejongap sällskap av lila, gult och orange. Silvereken adderar nyanser i det gröna och helheten blir ett litet smultronställe, en liten bit vildhet mitt i allt det ordnade.






Olika sorters bladverk, som till vänster, eller en ö som innehåller allt från rufsigt grönt via färgstarka småblommor till robusta buskar och träd i mitten.

 
Rosor, prästkragar, väldoftande heliotrop och rödbruna bladverk av olika höjd blir en spännande mix av trädgård och stadspark.








Palettblad kan ge samma intryck av färg som vilken blommande växt som helst.










En palm har sällan känts så exotisk som här, bland enkla och vanliga kruk- och trädgårdsväxter som tagetes och stjärnöga.
Eller varför inte låta ett litet palmträd ståta i mitten av ett kors av silverek, allt på en bädd av röda isbegonior?

Jag blir avundsjuk så jag dreglar när jag ser vilka möjligheter det finns för den som har obegränsat med utrymme, och framför allt kan plantera i själva marken och inte i krukor! Men min småskaliga förortsträdgård har andra kvaliteter, till exempel charm och framför allt att den ligger nära - precis utanför fönstret. Och fylld av inspiration återvände jag till den och gav mig på några smärre förändringar. Hur det gick får ni veta så småningom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar